Det är inte utan att jag känner mig rätt mör i kroppen efter den här helgen, vi har slitit på bra med att komma i ordning. Alla flyttlådor är uppackade förutom en med vinterkläder i som ska sorteras in i plastboxar. Och soffan har blivit beställd så förhoppningsvis har vi något som liknar ett vardagsrum redan till helgen. Som vi längtar!

Idag hade vi barnvakt en stund och förutom att packa upp och organisera tog vi en löptur i solen. Vi har haft det som målbild, att komma ut och springa utmed havet och sedan springa hem till oss. Vårt egna hem vid havet. Vi har liksom alltid bott hos andra när vi har varit här. Och det var helt magiskt. När vi först kom ner till havet var det stilla, inte så mycket som en vindpust vilket nästan hör till ovanligheterna. Det blev drygt åtta ljuvliga kilometrar följt av lunch i solen på vår lilla bänk utanför förrådet.

Sedan hämtade vi barnen och när vi kom tillbaka var alla barn i vår länga ute och lekte. Vi bryggde kaffe och njöt av att bara vara ute. Caspian cyklade med några av de andra barnen och vi turades om att springa efter. Nu ikväll ringde det på dörren och utanför stod tre små killar med en plåt nybakade varma kanelbullar, direkt från ugnen. Sådant måste ju uppmuntras så det köptes självklart bullar. Så fin gest för att sätta guldkant på en dag och kväll som varit rakt igenom ljuvlig.

Eller ja nästan, vi hade ett diskmaskinshaveri som hade kunnat sätta käppar i hjulet. Något felmeddelande som hade med filtret att göra. Någon vit plastbit som lossnade och sedan skulle sitta fast på ett visst sätt. En man som trodde sig kunna lista ut hur det skulle vara. Men en kvinna löste det hela genom att leta fram instruktionsboken. Vi har alla varit med om det. Och därmed var haveriet löst och vi hoppas att diskmaskinen vill vara med oss ett bra tag till ✊🏼

Så på det stora hela, en otrolig helg och söndag!

Det känns cheesy att skriva det men idag tog jag den första löpturen på ett år. Det har egentligen inte så mycket att göra med att det är just början av januari. Men jag förstår att det framstår som ett nyårslöfte. Jag fick ok att träna redan i slutet av november, men så kom julen och det fanns inte riktigt tid. Eller rättare sagt, jag prioriterade inte att ta mig tid.

Men idag när solen sken blev jag sugen. Tydligen hade jag slängt mina bästa men utslitna löparskor, så jag tog ett par som jag har trivts halvbra med. De funkade dock fint, knäppte på broddarna och gav mig ut.

Det. Var. Ljuvligt. Jag kände mig fri och lätt. Även om det konditionsmässigt var tungt går det inte att jämföra med tyngden i kroppen när man bär ett barn. Körde intervaller med löpning en minut, gång en minut i 40 minuter. Kom fem kilometer och är nöjd nöjd nöjd. Längtar till och med lite efter träningsvärken som rimligtvis måste komma efter detta.

Nyårsmål

Därmed är jag igång med löpningen vilket är ett av mina nyårsmål. Jag vill också scrolla mindre och vara mer i nuet. Och uppskatta det jag har istället för det jag inte har, tror alltid man kan bli bättre på det. Och så vill jag fortsätta ta mig tid att läsa böcker och verkligen landa under 2025. Med två barn och flytt till en ny stad är det dags att vara snäll mot sig själv. Just nu känns allt pirrigt och kul men det kommer så klart ha sina utmaningar, inte minst jobbmässigt och socialt.

Använder appen Intervals Pro för intervallerna. Den funkar väldigt bra om man tränar med klocka. Det är också väldigt enkelt att ställa in eller justera ett upplägg. Och så säger den till när det är dags att springa eller gå.