Första veckan efter julledigheten har rusat förbi och vi är tillbaka med 15 timmar på förskolan, föräldraledighet och jobb. Och just det ja, ett hem som ska packas ner. Det går hittills inte så bra, vi har packat EN flyttlåda. Vill inte tänka på hur många vi kommer vara uppe i när vi är klara men först ska de inhandlas. Det får bli nu i början på veckan.

Idag har vi haft kalas här hemma. Robin fyller år imorgon så vi passade på att samla familjen för sopplunch och marängsviss.

Han fick pannkakslaggen Arvet från Lursta av oss. Tycker verkligen om storleken på den och tanken bakom, att vi just nu lånar den en stund från nästa generation som en dag ska skicka den vidare. Känns hållbart och gediget.

Vi har åkt massvis med pulka. Det gäller att utnyttja lyxen att bo granne med pulkabacken. Till Caspians stora glädje har vi träffat grannbarnen och åkt tillsammans. Och så har vi gjort både snögubbe och snölykta. Varit ute mycket och kommit in alldeles rosiga om kinderna.

Det har blivit en och annan kaffekopp. Eller rättare sagt mjölk med kaffe! Helst varm och skummad. Kaffe känns fortfarande som en nyfunnen lyx i livet. Jag började dricka det i samband med att vi väntade Caspian, en tid då många slutar. Men här var det tvärt om.

Jag har läst ut boken Motiv av Malin Persson Giolito. Tänker nog återkomma med ett eget inlägg om den faktiskt. I veckan som kommer är det dags för träff med bokklubben, vi startade upp under förra året men min medverkan framåt är ju lite oklar så att säga. Vi får väl se hur det blir. Oavsett vilket är det kul med bokklubb för man breddar sina läsupplevelser.

Vi har gjort granola. Caspian tycker verkligen om att baka tillsammans och bäst är ju att göra saker som vi ändå hade gjort. Som granola och fröknäcke. Dessutom är det ett perfekt sätt att rensa skafferilådan på nötter och fröer. Just nu har jag snöat in på denna med äpple och kardemumma.

Och så har det gåtts promenader och tagits löpturer i det ljuvliga vintervädret. Idag blev det inte så mycket luft ute på grund av kalas, det får jag ta igen imorgon.

Nu ska vi fortsätta kolla på The Hobbit. Jag är egentligen inget fan av fantasy men både Sagan om ringen och The Hobbit är ju himla mysiga i de mysiga scenerna, fighter och creepy djur och varelser kan väl kvitta men de kommer dessvärre på köpet. Ha en fin söndagkväll och kommande vecka!

Gott nytt år, hoppas du hade en fin dag igår! Vi var på Liseberg och myste runt i Kaninlandet på dagen. De hade skridskodisco, föreställningar och färg- och musikfyrverkeri för barnen. Det visade sig dock att Caspian fullkomligt älskade att åka karuseller så det var det vi gjorde. Ser fram emot att åka tillbaka till våren, köpa åkpass och åka så mycket vi orkar.

Julfeelingen var verkligen på topp i parken. Inledningsvis snöade det dessutom, något som fram mot eftermiddagen övergick till blötsnö. Då packade vi in alla i bilen och åkte hem på en snöig motorväg. Köpte kaffe på McDonalds, läste Bojan-böcker i baksätet och myste.

Det blev mer och mer snö ju närmre Borås vi kom och väl hemma såg vi att barnen åkte pulka i backen vid Vattentornet. Så jag och Caspian bytte om från regnkläder till overall och termobyxor och rotade fram pulkan i barnvagnsrummet.

Efter pulkaåk och snögubbsbygge gick vi in för att förbereda nyårsmiddagen. Gratinerade havskräftor, fänkålssallad med hallon och mozzarella och daimpannacotta stod på menyn. Vi hade kvällen till ära, som två pensionärer, dessutom köpt bingolotter. Vi tyckte det var så trevligt att spela på uppesittarkvällen och eftersom vi hade bestämt att bara vara vi på nyår kändes det som en mysig aktivitet.

Vid tolvslaget sköts det fyrverkerier vid Vattentornet och vi hade första parkett. Vi skålade i bubbel, vann en Sverigelott på bingot och bäddade sedan ner oss tillsammans med barnen. Så var ännu en nyårsafton till ända och vi kunde inte haft det mysigare. Än en gång – önskar dig ett riktigt gott nytt år!

Jag bläddrade igenom mina bilder och insåg att jag ville göra ett samlingsinlägg från året som gått. Dela med mig av det bästa från 2024. Hade inte tänkt det först men det har ju varit ett omtumlande och väldigt fint år. Ett år där jag i princip var gravid från vecka 1. Bara det en omställning i sig och så blev det dessutom en lägenhetsförsäljning och ett radhusköp. Det blev så klart en massa andra saker också, scrolla och kolla!

Januari

Vi köpte broddar och sprang i skogen när det var krispigt väder, ljuvliga turer som jag längtar efter att komma tillbaka till // Vi firade en födelsedag med charkis på Vinci // Max åkte med Caspian i pulkan, tror aldrig jag sett något sötare och är så glad för det minnet nu.

Februari

Vi plussade den 3 februari, samma datum som vi nästa år får tillträde till vårt radhus. Det verkar vara ett bra datum för oss // Hade plusset på känn redan dagen innan då det var dags för tjejmiddag och fick smussla med alkoholfria drinkar.

Mars

Mars kom och det var semle-säsong. Vi åkte till hela familjens favoritställe Säsongsbagar’n men kunde inte bestämma oss så vi tog in lite av varje.

April

Vi fick se lillebror på det tidiga ultraljudet och var lättade och glada över att allt såg fint ut // Jag fick komma backstage och jobba på en föreställning av Den varmaste sommaren på Borås Stadsteater // Vi åt mat på favoritrestaurangen Gujju.

Maj

Caspian fick smaka på bananglass och pratade inte om annat på hela sommaren // Vi tog årets första dopp i havet vid vår favoritstrand Kagabäcken // Kvällarna blev varma och ljusa och stadsparken stod i full blom.

Juni

Magen växte och jag har nog aldrig haft så ont av värmen som i juni, jag trodde jag skulle smälta bort // Vi stylade lägenheten inför fotografering och tyckte att Michelle Obamas bok kändes lagom sofistikerad att ha med // Jag var på SM-veckan i Västerås med jobbet och bodde på Steam Hotel // Vi åkte till Astrid Lindgrens värld och det var magiskt. Både jag och Robin fick gåshud och blev gråtiga över hur fint det var, Caspian var nog också nöjd.

Juli

Vi plockade jordgubbar och det var otroligt mysigt, de blev till jordgubbspaj hemma sen // Jag och Robin gjorde en barnfri roadtripp och åkte till Helsingborg med ett stopp på Norrvikens trädgårdar. Idylliskt ställe som vi vill åka tillbaka till! // Vi åt på restaurang Regio i Helsingborg, ett besök som lyfte hela vår tripp.

Augusti

Vi laddade batterierna under augusti, sista månaden innan vi skulle bli tvåbarnsföräldrar // Vi bestämde oss också för att det var dags att flytta ner till Varberg och la ut lägenheten till försäljning. Några dagar innan förlossningen var den såld.

September

Jag gick på föräldraledighet och firades med tårta // Lillebror föddes ❤️ // Caspian och Julius träffades för första gången och först då förstod jag vad alla menade med att storasyskonet upplevs så stort när det kommit en liten bebis.

Oktober

Vi blev med radhus i det område som vi hade siktat in oss på och var lättade över att bostadssituationen var löst // Vi njöt av hösten och landade i att vi nu var en familj på fyra personer // Kamerarullen svämmade över av bilder på höstlöv.

November

Vi cyklade mycket i skogen och upptäckte naturen, Robin firade sin första fars dag som pappa till två, jag började blogga igen och så sa vi hejdå till vår älskade Max. Lilla lilla Maxen så tomt det är utan dig här hemma, ingen pälsboll som tassar omkring. Tänk att vi fick nästan 15 år tillsammans och att jag skulle vara mamma till två den dagen som du inte skulle vara med oss längre, det hade jag aldrig trott.

December

Delar av mitt december har ni redan läst om. Så här står vi nu, på årets näst sista dag och blickar framåt. Mot ett nytt och väldigt spännande år. Jag är egentligen inte så förtjust i just nyår, tycker det känns läskigt och ovisst. Hur kommer 2025 bli? Bra hoppas jag, både på ett personligt plan och för världen i stort. Håller som bäst på att fila på mina nyårsmål men de får du läsa om i ett kommande inlägg!

Vi har läst julböcker, kollat på två adventskalendrar, bakat julgodis och pepparkakor, burit hem och klätt julgranen, tvättat julpyjamasarna och slagit in julklappar. Som vi har räknat ner dag för dag, till decembers stora grand finale – julafton. Och julafton kom med pirriga barn, massvis med mat, Kalle på tv:n, familjen, Tomten och gemenskapen. Sedan gick luften lite ur mig…

Som man går all in för att barnen ska ha en fantastisk jul. Sådär spännande, magisk och mysig. Och som man önskar att de blir nöjda. Att allt blir bra. Kanske är det nybörjar-känslor kring allt detta för det är ju först i år som Caspian har varit så gammal att han faktiskt har längtat.

Men allt blev bra. Vi tyckte inte vi hade köpt sådär värst många julklappar men det blev ändå alldeles för många. Vi insåg också att hela grejen med Tomten är…egendomlig. Först kommer han alltså på natten till julafton och när man vaknar på julaftons morgon ligger alla paket under granen och några i strumpan. Sedan behöver alltså Tomten komma tillbaka på eftermiddagen för att dela ut dem? Låter som en onödigt krånglig logistisk med tanke på hur många barn han har att besöka? Föredrar nog USA’s upplägg mer då Tomten kommer natten till juldagen och på morgonen öppnas alla paket. Enkelt, effektivt och lätt att förklara för barnen!

Fjärde advent, uppesittarkväll med chark och dubbla bingolotter, juldukningen med söta rosett-servetter som fått hänga med på helgens alla middagar, jag och Julius i våra pyjamasar, min julklapp från Robin i form av ett halsband med ett J. Sedan kanske det bästa av allt: mellandagsmyset! Tända ljus, julfilmer, fika, bus utomhus, läsa böcker (Väninnorna på Nordiska Kompaniet just nu), bygga ihop och leka med alla julklappar. Mellandagarna är så kravlösa.

På annandagen stod förresten bubbel och kalkon på agendan. Jag tror på riktigt att det ska bli en ny tradition hos oss för det var otroligt trevligt och en kombo värd att uppleva igen. Jag har aldrig gjort helstekt kalkon tidigare, förutom att det kräver lite planering rent tidsmässigt var det väldigt enkelt. Bubblet tog mamma med och bonusbror Fredrik fixade desserten, en julcheesecake med pepparkaksbotten och glögg på toppen. Riktigt gott och juligt!

Så var det dags att införskaffa årets julgran. Vi har varit bortskämda med att ha en granförsäljare på andra sidan kullen men efter 70 år har han valt att göra annat i juletid. Är det ännu ett tecken på att vi gör helt rätt i att flytta till Varberg? Haha! Det har i alla fall varit idylliskt att ha honom så nära. I år fick vi gå lite längre och begav oss till Stora Coop och julgranarna från Murums Gård. De var så hjälpsamma och guidade oss i jakten på den perfekta granen. Som vi hade bestämt skulle bäras hem…

Av någon anledning går vi nästan alltid när vi ska någonstans i stan. Vi reflekterar liksom inte över att det kan vara krångligt för det är sällan stora avstånd och alla njuter av frisk luft. Granen skulle därmed bäras hem och Robin var övertygad om att det inte skulle bli något problem. Tills han skulle få upp den på axeln på Coops parkering. Det gick sådär men till slut kom den i alla fall upp så vi började gå. Vi hade ändå hunnit ett par meter innan det var dags för den första vilan och ”ett nytt grepp”. Sedan gick vi några meter till. Det nya greppet visade sig innebära att granen var halvvägs ut i körbanan så vi fick vila lite till och ta ännu ett nytt grepp. Då sprang vi på grannen så vi passade på att vila lite till och så skulle den upp igen. Nej men du förstår ju, även vi insåg att det här kommer inte att gå. Så Caspian fick gå hem och granen åka vagn!

Vilken tur att Caspian har pigga ben och att vår Bugaboo-packåsna lever upp till sitt namn. Granen kom till slut hem och står nu så grön och grann i stugan, förvisso något sned och dricker något vansinnigt men ändå vackert klädd och så stämningsfull.

Smaka på ordet bara: frostnupen. Haha jag gillar det skarpt! Jag och barnen har verkligen njutit av vädret i veckan. Så otroligt frostigt och vackert. Känslan när man kommer in efter en promenad i minusgrader är så härlig. Dagar som dessa önskar jag att vi hade en braskamin. Men det får stå på önskelistan till näst-nästa hem för det kommer vi inte ha i radhuset eller. Intalar mig att det är bra när man har små barn som rusar runt. Och så är det fint att få fortsätta drömma om saker.

När det kommer till flytten är det prick två månader tills lasset går. Det börjar kännas verkligt nu och jag vet att vi kommer vara redo när det är dags. Just nu ligger vårt fokus på julen och nyåret. Därefter börjar den stora rensningen och det eviga packandet. Både flyttstäd och flyttfirma är bokat, även snickare och målare är inbokade så att allt sådant är klart innan vi flyttar. Vissa saker vill man ha gjort innan alla möbler och textilier kommer in. Sedan kommer vi göra en touch up av kök, hall och altaner men det tar vi när vi har bott in oss lite. En sak i taget.

Snart väntas det fredagsmys, det vill säga god mat och finalen av Förrädarna. Herregud vad jag älskar det programmet! Det kan också bli något avsnitt av Hjem til jul, vi såg hela serien för ett par år sedan men vi passar på att kolla om pga den är så bra.

Veckan har gått snabbt, höjdpunkter har helt klart varit det fina vädret och ett besök hos frisören. Det har ändå något att känna sig julfin i håret. Och när det nu blir lite stökigt i vår med flytt till ny stad känns det fint att i alla fall ha håret under kontroll. Eventuellt (eller kanske mest troligt) kommer detta innebära ett frisörbyte, något jag ogillar starkt. Klippte av det rejält för att i någon form efterlikna Josefin Dahlbergs fantastiska kalufs, och så blev det i vanlig ordning blonda slingor. Mycket nöjd och helt klart så redo för helg!

Den där lilla goa brickan med kaffe och kaka har blivit helig efter att barnen kom. Nu var Julius med mig på besöket men han är än så länge en så nöjd bebis, lite extra tacksamt så klart för då blir en sådan här stund rena rama återhämtningen.

December har börjat starkt med vabb! Caspian är ordentligt förkyld men väldigt pigg, en inte helt enkel ekvation när det enda jag vill är att han tar det lugnt så att han snart blir frisk. Å andra sidan är det så mysigt att ha båda barnen hemma, vi har hittills haft väldigt fina dagar den här veckan. Kollat på adventskalendern med frukost i soffan, pysslat julkort, gått promenader och läst julböcker.

Idag blev det en härlig promenad på Kype. Soligt väder och en temperatur kring nollan är perfekt för en sväng runt sjön. Dubbelvagn och den långa backen uppför på vägen hem är dock allt annat är perfekt. Jag är nästan chockad över hur tung en vagn med två barn i är! Jag märker dock att tränings-djävulen inom mig vaknar till liv och trots att jag hade kunnat be Caspian gå upp för backen själv så ska jag liksom klara det. Well, jag tänker att det får bli min träning fram till jag börjar löpträna i vår.

Ser ni krispet? Så så vackert ute just nu! Tycker verkligen om att gå en promenad utan tider att passa. Det kaotiska ekorrhjulet är ju så styrt efter klockan, därför försöker jag släppa den så mycket som möjligt under föräldraledigheten. Lite ramar har vi så klart under dagen med mat och så men det är en sådan enorm skillnad att få utforma exempelvis promenaden utmed vägen. Då finns det tid att upptäcka saker, hitta nya vägar, hitta nya pinnar att ta med hem (!) eller kanske stanna vid två lekplatser bara för att man känner för det. Sådant ger också guldkant på vardagen.

I torsdags var det dags för julfest med jobbet. Efter två månader i fullkomlig bebis-bubbla var det en otrolig känsla att locka håret, måla naglarna och ta på mig kavajen. Lämna killarna hemma, stänga dörren och bara gå. Lyxigt men lite ovant, barnvagnen känns nästan som en förlängning av mina armar nu för tiden.

Julfeelingen kom direkt när jag passerade centralstationen. Kvällens location var nämligen precis intill, på Stationsgatan 22, där vi skulle binda kransar tillsammans med Fridas Blomster och äta julmat. Så mysig aktivitet och så roligt att träffa alla kollegor igen!

Det fanns massor av torkade blommor, dekorationer, granris och tygband till våra kransar. Och så fanns det ett loft med fantastiskt selfie-ljus. Sånt låter man inte bara passera. Lika bra att ta tillfället i akt för idag är jag tillbaka i tights och sweatshirt igen.

Japp såhär blev den! Allt material till trots gjorde jag en ganska enkel krans med en stor rosett. Vi har julfixat här hemma idag och förutom kransen har vi en liten gran med en ljusslinga i och så har vi satt upp våra stjärn-ljusslingor på balkongen. Tack och lov för allt ljus i vintermörkret!

Max blev tyvärr inte bättre och vi tvingades ta det svåraste beslutet en djurägare kan ta. Han fick somna in. Vi hade på känn att beslutet ändå inte var långt borta men nu tvingades vi ta det snabbare än tänkt. Han lämnar efter sig en stor sorg och tomhet. Jag kommer inte skriva så mycket mer om det innan jag och vi har landat men det kommer kanske ett litet minnesinlägg längre fram om jag får feeling.

Livet rullar ju dock på och igår var en intensiv dag. Först efterkontroll hos barnmorskan där jag fick tummen upp att börja träna igen. Vi får se om det blir av före jul, min målbild är egentligen att komma igång med löpningen i Varberg till våren. Fram tills dess får det bli lite lätt styrka för att stärka upp framförallt bålen igen.

Sedan efter lunchen packade vi in hela familjen i bilen och åkte ner till ovannämnda stad. Vi skulle på föräldramöte på Caspians nya förskola. Båda barnen somnade i bilen så vi köpte kaffe utmed vägen och fick över en timmas tid att bara prata. Verkligen en lyx som småbarnsföräldrar!

Dagarna och veckorna går i ett otroligt tempo. Det passar mig egentligen ganska bra så länge det finns andrum för en kopp kaffe, lite läsning eller en powernap under dagen. Ska dock inte sticka under stolen med att helgerna är efterlängtade. Dagar då vi är team igen och delar på ansvaret och nöjet att underhålla, mata, söva, torka, tvätta, leka och mysa med våra små killar.

Den här helgens lunk varvas dock med en krasslig hund. Max närmar sig 15 år och nu är det magen som bråkar. Tror de flesta hundägare kan relatera till kaoset när man väcks i panik och ska ut varannan timma nattetid. Man är ju knappt människa den tiden på dygnet. Vi hoppas det ger med sig annars blir det veterinären på måndag.

Nu ska vi kika klart på julfilmen som vi fastnade framför efter dagens promenad. Njöt av ljuset och de magiskt frostiga äpplena (som jag fick lov att gå in på en tomt för att fota) ute. Ägaren till trädgården fick mig egendomligt nog att posera framför trädet, de bilderna får ni dock inte se haha. Kunde liksom inte med att säga nej när han var så generös och lät mig fota på nära håll.

Att vara föräldraledig under hösten har hittills varit fantastiskt. Det blir många promenader i den krispiga luften och kamerarullen är full av bilder på höstlöv i alla dess färger. Somnar båda barnen i vagnen blir det podd för mig, annars brukar jag och Caspian prata om allt möjligt. Det är minst sagt underhållande att prata med en treåring to be, samtalsämnena avlöser varandra och svänger snabbt.

Tänkte söndagskvällen till ära passa på att summera veckan, den har bland annat innehållit detta:

På en av alla promenader. För någon vecka sedan var träden där borta fulla av röda, gula och orangea löv. Nu ligger de som ett fint och fotovänligt täcke på marken.

Jag sa ju det, fotovänligt it is! Och yes, gen z-strumporna har gjort entré. Praktiskt, skönt men öh…halvsnyggt?

En liten kille som väntade tålmodigt på farmor och farfar, två av hans absoluta favoritpersoner.

Vi har bakat tigerdrömmar. Jag tycker verkligen om att baka och det är en mysig grej att göra tillsammans med barn. Vill inte skryta men hallå hur snygga? Med tanke på hur proffsiga de ser ut är de oförskämt enkla att göra. Recept från Hilda Kirkhoff.

En fredagkväll på Vinci. Vi åt middag tillsammans med styrelsen i vårt hus, ett härligt gäng som jag verkligen kommer sakna när vi flyttar. Förutom finfint sällskap var maten fantastisk!

Oj, hur gick det här till? Jag är med blogg igen! För den som minns började mitt bloggande med Boråsbloggarna, jag tror det var runt år 2010. Då var syftet att tipsa om allt kul som hände i Borås, nu är syftet något annat. Här är tanken att inspirera och visa glimtar och ögonblick från livet. Det kommer bli vardag och familjeliv, boktips, mat och bakning, inredning, träning och massa annat. En salig blandning helt enkelt!

Så vem är Mirry? Jag heter egentligen Maria, är 37 år och boråsare. I alla fall ett litet tag till. Till våren går nämligen flyttlasset till Varberg och vi ska äntligen få bo vid havet. Vi är min sambo, våra två barn och vår hund. Just nu är jag föräldraledig med vår minsting som är sju veckor, föräldraledig från ett jobb där jag arbetar med destinationsmarknadsföring för Borås. Jag gick alltså från att blogga om Borås till att faktiskt jobba med det.

Anyway, hoppas du vill kika in här emellanåt. Jag är så taggad på en blogg-comeback!