Åtta ljuvliga kilometrar

Det är inte utan att jag känner mig rätt mör i kroppen efter den här helgen, vi har slitit på bra med att komma i ordning. Alla flyttlådor är uppackade förutom en med vinterkläder i som ska sorteras in i plastboxar. Och soffan har blivit beställd så förhoppningsvis har vi något som liknar ett vardagsrum redan till helgen. Som vi längtar!

Idag hade vi barnvakt en stund och förutom att packa upp och organisera tog vi en löptur i solen. Vi har haft det som målbild, att komma ut och springa utmed havet och sedan springa hem till oss. Vårt egna hem vid havet. Vi har liksom alltid bott hos andra när vi har varit här. Och det var helt magiskt. När vi först kom ner till havet var det stilla, inte så mycket som en vindpust vilket nästan hör till ovanligheterna. Det blev drygt åtta ljuvliga kilometrar följt av lunch i solen på vår lilla bänk utanför förrådet.

Sedan hämtade vi barnen och när vi kom tillbaka var alla barn i vår länga ute och lekte. Vi bryggde kaffe och njöt av att bara vara ute. Caspian cyklade med några av de andra barnen och vi turades om att springa efter. Nu ikväll ringde det på dörren och utanför stod tre små killar med en plåt nybakade varma kanelbullar, direkt från ugnen. Sådant måste ju uppmuntras så det köptes självklart bullar. Så fin gest för att sätta guldkant på en dag och kväll som varit rakt igenom ljuvlig.

Eller ja nästan, vi hade ett diskmaskinshaveri som hade kunnat sätta käppar i hjulet. Något felmeddelande som hade med filtret att göra. Någon vit plastbit som lossnade och sedan skulle sitta fast på ett visst sätt. En man som trodde sig kunna lista ut hur det skulle vara. Men en kvinna löste det hela genom att leta fram instruktionsboken. Vi har alla varit med om det. Och därmed var haveriet löst och vi hoppas att diskmaskinen vill vara med oss ett bra tag till ✊🏼

Så på det stora hela, en otrolig helg och söndag!