Att bära hem granen

Så var det dags att införskaffa årets julgran. Vi har varit bortskämda med att ha en granförsäljare på andra sidan kullen men efter 70 år har han valt att göra annat i juletid. Är det ännu ett tecken på att vi gör helt rätt i att flytta till Varberg? Haha! Det har i alla fall varit idylliskt att ha honom så nära. I år fick vi gå lite längre och begav oss till Stora Coop och julgranarna från Murums Gård. De var så hjälpsamma och guidade oss i jakten på den perfekta granen. Som vi hade bestämt skulle bäras hem…

Av någon anledning går vi nästan alltid när vi ska någonstans i stan. Vi reflekterar liksom inte över att det kan vara krångligt för det är sällan stora avstånd och alla njuter av frisk luft. Granen skulle därmed bäras hem och Robin var övertygad om att det inte skulle bli något problem. Tills han skulle få upp den på axeln på Coops parkering. Det gick sådär men till slut kom den i alla fall upp så vi började gå. Vi hade ändå hunnit ett par meter innan det var dags för den första vilan och ”ett nytt grepp”. Sedan gick vi några meter till. Det nya greppet visade sig innebära att granen var halvvägs ut i körbanan så vi fick vila lite till och ta ännu ett nytt grepp. Då sprang vi på grannen så vi passade på att vila lite till och så skulle den upp igen. Nej men du förstår ju, även vi insåg att det här kommer inte att gå. Så Caspian fick gå hem och granen åka vagn!

Vilken tur att Caspian har pigga ben och att vår Bugaboo-packåsna lever upp till sitt namn. Granen kom till slut hem och står nu så grön och grann i stugan, förvisso något sned och dricker något vansinnigt men ändå vackert klädd och så stämningsfull.