I torsdags var det dags för julfest med jobbet. Efter två månader i fullkomlig bebis-bubbla var det en otrolig känsla att locka håret, måla naglarna och ta på mig kavajen. Lämna killarna hemma, stänga dörren och bara gå. Lyxigt men lite ovant, barnvagnen känns nästan som en förlängning av mina armar nu för tiden.

Julfeelingen kom direkt när jag passerade centralstationen. Kvällens location var nämligen precis intill, på Stationsgatan 22, där vi skulle binda kransar tillsammans med Fridas Blomster och äta julmat. Så mysig aktivitet och så roligt att träffa alla kollegor igen!

Det fanns massor av torkade blommor, dekorationer, granris och tygband till våra kransar. Och så fanns det ett loft med fantastiskt selfie-ljus. Sånt låter man inte bara passera. Lika bra att ta tillfället i akt för idag är jag tillbaka i tights och sweatshirt igen.

Japp såhär blev den! Allt material till trots gjorde jag en ganska enkel krans med en stor rosett. Vi har julfixat här hemma idag och förutom kransen har vi en liten gran med en ljusslinga i och så har vi satt upp våra stjärn-ljusslingor på balkongen. Tack och lov för allt ljus i vintermörkret!

Max blev tyvärr inte bättre och vi tvingades ta det svåraste beslutet en djurägare kan ta. Han fick somna in. Vi hade på känn att beslutet ändå inte var långt borta men nu tvingades vi ta det snabbare än tänkt. Han lämnar efter sig en stor sorg och tomhet. Jag kommer inte skriva så mycket mer om det innan jag och vi har landat men det kommer kanske ett litet minnesinlägg längre fram om jag får feeling.

Livet rullar ju dock på och igår var en intensiv dag. Först efterkontroll hos barnmorskan där jag fick tummen upp att börja träna igen. Vi får se om det blir av före jul, min målbild är egentligen att komma igång med löpningen i Varberg till våren. Fram tills dess får det bli lite lätt styrka för att stärka upp framförallt bålen igen.

Sedan efter lunchen packade vi in hela familjen i bilen och åkte ner till ovannämnda stad. Vi skulle på föräldramöte på Caspians nya förskola. Båda barnen somnade i bilen så vi köpte kaffe utmed vägen och fick över en timmas tid att bara prata. Verkligen en lyx som småbarnsföräldrar!

Dagarna och veckorna går i ett otroligt tempo. Det passar mig egentligen ganska bra så länge det finns andrum för en kopp kaffe, lite läsning eller en powernap under dagen. Ska dock inte sticka under stolen med att helgerna är efterlängtade. Dagar då vi är team igen och delar på ansvaret och nöjet att underhålla, mata, söva, torka, tvätta, leka och mysa med våra små killar.

Den här helgens lunk varvas dock med en krasslig hund. Max närmar sig 15 år och nu är det magen som bråkar. Tror de flesta hundägare kan relatera till kaoset när man väcks i panik och ska ut varannan timma nattetid. Man är ju knappt människa den tiden på dygnet. Vi hoppas det ger med sig annars blir det veterinären på måndag.

Nu ska vi kika klart på julfilmen som vi fastnade framför efter dagens promenad. Njöt av ljuset och de magiskt frostiga äpplena (som jag fick lov att gå in på en tomt för att fota) ute. Ägaren till trädgården fick mig egendomligt nog att posera framför trädet, de bilderna får ni dock inte se haha. Kunde liksom inte med att säga nej när han var så generös och lät mig fota på nära håll.

Att vara föräldraledig under hösten har hittills varit fantastiskt. Det blir många promenader i den krispiga luften och kamerarullen är full av bilder på höstlöv i alla dess färger. Somnar båda barnen i vagnen blir det podd för mig, annars brukar jag och Caspian prata om allt möjligt. Det är minst sagt underhållande att prata med en treåring to be, samtalsämnena avlöser varandra och svänger snabbt.

Tänkte söndagskvällen till ära passa på att summera veckan, den har bland annat innehållit detta:

På en av alla promenader. För någon vecka sedan var träden där borta fulla av röda, gula och orangea löv. Nu ligger de som ett fint och fotovänligt täcke på marken.

Jag sa ju det, fotovänligt it is! Och yes, gen z-strumporna har gjort entré. Praktiskt, skönt men öh…halvsnyggt?

En liten kille som väntade tålmodigt på farmor och farfar, två av hans absoluta favoritpersoner.

Vi har bakat tigerdrömmar. Jag tycker verkligen om att baka och det är en mysig grej att göra tillsammans med barn. Vill inte skryta men hallå hur snygga? Med tanke på hur proffsiga de ser ut är de oförskämt enkla att göra. Recept från Hilda Kirkhoff.

En fredagkväll på Vinci. Vi åt middag tillsammans med styrelsen i vårt hus, ett härligt gäng som jag verkligen kommer sakna när vi flyttar. Förutom finfint sällskap var maten fantastisk!

Oj, hur gick det här till? Jag är med blogg igen! För den som minns började mitt bloggande med Boråsbloggarna, jag tror det var runt år 2010. Då var syftet att tipsa om allt kul som hände i Borås, nu är syftet något annat. Här är tanken att inspirera och visa glimtar och ögonblick från livet. Det kommer bli vardag och familjeliv, boktips, mat och bakning, inredning, träning och massa annat. En salig blandning helt enkelt!

Så vem är Mirry? Jag heter egentligen Maria, är 37 år och boråsare. I alla fall ett litet tag till. Till våren går nämligen flyttlasset till Varberg och vi ska äntligen få bo vid havet. Vi är min sambo, våra två barn och vår hund. Just nu är jag föräldraledig med vår minsting som är sju veckor, föräldraledig från ett jobb där jag arbetar med destinationsmarknadsföring för Borås. Jag gick alltså från att blogga om Borås till att faktiskt jobba med det.

Anyway, hoppas du vill kika in här emellanåt. Jag är så taggad på en blogg-comeback!